Jag var slirig och på väg hem. Sommarnatten leende. Det var då känslan infann sig. Känslan av att allt skulle ta slut just när man börjat förstå livet. Numera kan man ju inte äta all den goda mat man lärt sig gilla för då får man pinsamt BMI och blir betraktad som ett freak från underklassen. Och inte heller orkar man opp amaryllis som man gjorde när man var tjugo. You know, friend. Bitter över livet slet jag upp porten och började gå uppför trappan.Han låg på en trappavsats. Typisk bostadslös med hemmet i en plastkasse. Moraliskt problem direkt. Skulle jag sparka ut honom jag som alltid snackar om rättvisa och allt det där? Eller skulle jag låta honom ligga kvar och sen så skulle han pissa i trappan eller något annat värre? Han luktade.
Då fattade jag. Han var en av de mycket för många. Hade det bara funnits några enstaka stackare av hans sort hade ingen brytt sig. Nu är han så många att själva antalet blir problemet. Jag gick uppför trappan för att sparka till denna Untermensch. Ut skulle han. Mänsklighetens tekniska framgångar och moraliska agenda hade bara medfört att världsbefolkningen ökat så ohyggligt att allt det vi gjorde blev ett problem. Det var vår fjantiga medkänsla som ledde oss in i återvändsgränden. Inte koldioxidutsläppet och bilarna och att folk flög till Thailand på semester. Det var det att vi gav alla ett människovärde så att vi inte ens fick göra oss av med dem som inte behövdes. Sant är att om vi halverade jordens befolkning skulle klimatet inte vara något problem. Med ens hatade jag människovärdet och franska revolutionens dravel om mänskliga rättigheter. Sånt kunde de snacka om på 1700-talet när vi inte var så många på planeten. Fast äsch inte kunde jag sparka ut en människa. Folkviljan i de europeiska länderna skulle ändå omsider driva fram partier med starka ledare. De skulle ställa soldater med eldkastare vid Europas gränser och skicka EU:s battle-groups till de fattiga territorierna för att reducera de överflödiga. Med lite känsla för pragmatism kunde man eventuellt göra undantag för unga fertila kvinnor vilka kunde bevljas uppehållstillstånd. Jag gick upp, duschade, knäckte en pilsner och somnade framför dumburken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar