En sommarmorgon strax utanför staden. När man minst anar det. Ljudlöst sker det. Två rådjur flyr in i skogen. Staden är inte oändlig. Det är en god tanke.Naturen trängs undan, fast den kan svårligen betvingas. Tuktas som våra förfäder trodde. Den skog som rådjuren flyr in i är numera ingen skog. Skogen har för länge sen försvunnit. Det vi ger i arv till våra barn är massavedsplantager. En tuktad markyta avsedd generera pengar åt dess ägare. Här finns konflikten mellan det privata ägandet och samhällsnyttan. Eller arbete och kapital om man så vill.
När människan inte förmår vända utvecklingen slår naturen tillbaka. Smältande poler, torka och pandemier. De människor på klotet som det ekonomiska systemet försätter i hunger är redan på väg mot oss som har mat. Och vem av oss skulle väl inte göra samma sak? Söka sig till det anständiga livet. Räck upp handen den som frivilligt bor kvar i slummen och låter barnen svälta. Just det. Inte en kotte sträcker upp handen. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar