Det var han som stod på Stortorget, precis där jag bor, och sjöng. Falskt och förfärligt, tyckte jag. Stekhet sommar. Jag arbetade på ett manus. Fönstret stod öppet. Han störde mig å det guvligaste. Jag som skrivare stör ju ingen. Därför gick jag ut på torget för att slå ihjäl fanskapet. Rejält arg var jag.Enrico hette han. Kom från Castiglione della Pescaia. Där har jag varit, sa jag. Ligger i närheten av Riva del Sole. Si, sa han. Där såg jag fotbolls-EM 2000 på Tv när Frankrike vann och Italien förlorade. Si, sa Enrico artigt. É passata muito acqua sotti i ponti. Det har det, sa jag.
Vi tog en kaffe. Varför håller du på med det här? frågade jag. Jag måste, sa han. Jag åker runt Europa och sjunger. Bara det? Jag samlar ihop pengar som jag skänker till ett barnhem. Jag växte upp där. Det är ett bra ställle. Menar du allvar? Varför skulle jag inte göra det? sa Enrico. Jag tror jag gillar dig, sa jag. Ibland måste man sjunga när man känner för det, sa Enrico. Det har du rätt i, sa jag och gick hem och fortsatte skriva.
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.