Du kanske hörde vad jag sa förra kunden? Salongen ska upphöra. Jag hörde det. Du har klippt mig sen mitten av åttiotalet. Jag har alltid varit nöjd. Jag har stått här i tjugosju år, sa hon plötsligt. Tänkte det var lika bra att sadla om innan jag fyller femtio. Ska söka jobb. Tar allt som finns. Bäst vore att jobba på dagis. Jag har alltid gillat barn.Hon klippte mig. Över speglarna hängde julgransglitter. På trottoaren flödade människor förbi. Det blir ingen ny salong här, sa hon. Jag ska ge dig en adress till en på Hornsgatan som klipper som jag. Vanligt, alltså. Jag känner henne. Hon är nog lite dyrare. Det blir helt ok, sa jag. Det är pirrigt, sa hon. Jag förstår det, sa jag och kände mig övergiven. Utan att jag fattat det hade frisersalongen blivit en del av rutinerna i livet och nu var det slut.
Jag betalade och sa adjö för sista gången. Kände mig förvirrad ute på gatan. Jag ville ha en värld utan förändringar. Alla förändringar i samhället under århundradets första decennium hade ändå bara inneburit försämringar för människorna. Utom för de rikaste rika som fått det bättre. Såg också en duva som lagt sig på trottoaren för att dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar